Pentekostal barn- och familjeteologi

Teologen Cyprianus skrev på 200-talet: "Att kyssa ett nyfött barn är att kyssa Skaparens hand." Denna känsla av förundran, ja närmast en gudomlig närvaro, vid mötet med ett spädbarn har drabbat många människor. Barnen tillhör gudsriket och de representerar på något sätt också detta. De är till och med vårt föredöme påstår Jesus: "Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Så långt är många av oss överens när det gäller barnteologin. Men snart uppenbarar sig motsägelserna, åtminstone i en pentekostal barn- och familjeteologi. Om barnen är föredömen, och tillhör gudsriket — varför får de inte vara med i församlingen? Om nattvarden är en "gemenskapsmåltid" — varför får inte barnen delta? Om barnen redan tillhör gudsriket — måste de då omvända sig?
Under 2011 fick Institutet för Pentekostala Studier, IPS, i uppdrag från Pingst FFS att arbeta med dessa och andra frågor kring pentekostal barn- och familjeteologi. I uppdraget ingick att skapa ett underlag för diskussion och teologiskt arbete med dessa frågor i pingstförsamlingarna. Den rapport Du håller i Din hand är resultatet. Den tar upp många frågor, belyser dem ur olika synvinklar, men den ger inte alla svar. I stället utmanar den till eftertanke och fortsatt teologiskt grovarbete på lokalplanet.